I glimtar försvinnande
som fiskarna
där jag trodde inga fiskar fanns
vet jag:
Åttan har ingen accentuerad punkt
där pennspetsen sattes ner.
Månens mörka sida hyser inga hiskliga monster,
morgonrodnaden belyser inte bara Hatems berg.
När som helst är första trumslaget möjligt,
den glimrande strängslingan lösgör sig
ur ett kollektivt dunkel.
Det är bevittnandet
och avhängigheten av årstidernas växlingar
som driver mig att samtidigt se möjligheterna att skapa
- ett annat förlopp, en annan ordning,
ett ljus- och skuggspel där andra ytor belyses.