jag är en verklig person.

ja, jag lever. jag har inte slocknat än. jag saknar inte livsgnista, visst är det så? jag brinner fortfarande inuti, det gör vi alla. jag har puls, jag kan känna mina hjärtslag. jag är definitionen av liv. ännu är jag rörelse, kaos, en liten virvelvind, en vansinnig storm. jag kan röra mig genom solid luft. jag flyger, jag är okontrollerbar, fri. jag har en evighet av historia bakom mig, jag är en spjutspets, jag bestämmer riktningen.
vilket äventyr, att få utforska världen. vilket ofattbart privilegium. mitt sinne är fortfarande litet. jag har mycket att se och lära.

men vart hör jag hemma? är detta min plats? jag vill ju vara i en stjärnas centrum, jag vill ju vara den starkast lysande punkten i universum. och jag vill vara där det inte finns horisont och inte himmel; där jag slipper att avundsjukt konfronteras med oändligheten, där jag slipper hans odödliga stirrande ögon. så många konstruerade illusioner och naiva önskningar.. odödlighet och mening.
sanningen är att jag inte hör hemma någonstans. men sanningen är också att jag hör hemma överallt. på berg, i skog, på hav, i luft, i stad. detta är mitt hem. levande, död.
oändligheten ligger inte i himlen, inte heller bortom den. den finns precis vid dig. du kan sträcka ut handen och ta på oändligheten. luften kring dig är en del av den, och den tillhör dig. oändligheten är det som omsluter dig. och när man rört vid den kommer man för alltid att märka av den, på gott och ont.
jag är en del av evigheten. ett par år. evigheten byggs upp av sådana. som år. som jag.

mitt i all absurditet, all meningslöshet, uppgivenhet, apati, nedslagenhet, allt förakt och missnöje, så finns även mina sällsynta vackra tankar. jag vill gärna tro att det är de som egentligen är jag. min kärna. det finns så mycket kärlek i mina drömmar.
mina romantiska, naiva, idealistiska dragningar är inte bojor, de är vingar.

skönhet och tröst, och ett av få riktiga värden: att någon, om än kanske långt borta, tänker gott om en. tanken att någon kanske drömde om mig i natt. att jag är ett minne hos någon. självintresse måste tillåtas vara ett delmål.

de vita solitaria.. otium.. det stilla livet.. inga konflikter, ingen korruption, inga sociala mutor.. i lugn tankegång vill jag leva. mer kan en människa inte begära. jag är numera fullt övertygad av materialismen och ateismen, men ser också livets egenvärde. meningen med livet är att leva. detta är en högre värdering av livet än i många religioner. livet är ovärderligt, okränkbart; eftersom det är allt som finns. det är vackert, livet, och döden.

men hjärtat vill inte dö.