När jag ser mig omkring,
Finner jag hur allting har sitt syfte,
Som tändaren eldar, Med hjälp av gasen.
Tänker jag, Med hjälp av mörkret.

Allting behövs för något,
Men jag finner mig själv..
Meningslös.
Jag behövs inte för något alls,
Jag tittar runt,
Vandrar i cirklar och försöker komma på något.
Jag finner ett svar.
Jag finns för att älska,
För att älska?

Älska mig själv gör jag ju inte.
Älska någon gör jag ju inte.

Jag är ju ond.
Jag är ju fientlig.
Eller är det bara ord?

I mörkrets källa,
Där min sanning faller.
Är jag inte så ond.
Jag är en svag, meningslös person
Som inte finner kärlek i sitt omgänge.
Hatad av sin familj,
Fåtal vänner som jag knappt litar på
Är dem enda jag finner tröst i.
Jag är en svag, meningslös person,
som gömmer sig bakom ondska.

Ondskan.. som jag älskar,
Mörkret.. som gör mig stark,
Kärleken... som jag fruktar..

Eller lever jag i en dröm?
Där jag snart vaknar brevid min älskade,
Och allt jag egentligen önskat mig finns.
Kärlek?