Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Brinnande pappersvalor, min skugga i solen







Och jag antar

att jag vänter på 

den där pappersvalan


vikt med darriga händer

flugen ut ur nästet, där 

hos dig


när jag vecklar ut den

är pappret oskrivet

utan bläckspår för mig att följa


Jag vet att du betraktar mig

här i mörkret

din pupill skär 

som smör genom svärtan 


genom mina misstag, min fläckar,

sot, grus och allt det där

vi lämnade bakom oss

allt verkar ha ett slut


det har alltid funnits

ett stup att falla utför

skivor börjar rispas

och tidvattnet drar sig tillbaka ner i oceanen



jag tänker om

om vi fortsatt vara varandras skugga i solen

istället för att sprida brinnande pappersvalor i natten

om du tittat ner i golvet kvällen jag kom in genom den där dörren

om, om, om...




kanske någon annan kunnat vara tillräckligt

kanske jag inte märkt att jag var frusen

och att ingen annan kan värma mig
















Fri vers av Plumflower
Läst 649 gånger och applåderad av 8 personer
Publicerad 2008-03-21 23:42



Bookmark and Share


    tungspets
Personligen tycker jag att dikten kunnat sluta efter det tredje stycket. Men det är en väldigt fin dikt och man törstar trots allt efter ännu fler stycken!
Jättefint.
2008-03-25

  Nina V A
Tycker mycket om bilden av papperssvalor och hur du låter den följsamt formas omkring din fina text, puffar lite extra för dina starka tre inledningsstycken, som tvära vik - origami inuti. Bra!
2008-03-22

    Melona
mycket vackert
med enormt vackra rader som ger skira bräckliga bilder...
jag njuter av vemod och applåderar

rubriken är helt underbar med...
tycker om
2008-03-22

  Michaela Dutius
Om inte om hade varit....mycket mycket finstämd och vacker.
2008-03-22
  > Nästa text
< Föregående

Plumflower