14/3


cigarettröken slingrar sig som taggtråd runt dina fingrar men du verkar inte ens bry dig. du har din hand innanför byxorna men jag ser att du bara låtsas, du försöker provocera mig och jag ser hur din hand rör sig runt därinne men jag vet ändå att du aldrig hade gjort det på riktigt.

är den verkligen så liten att du inte kan hitta den frågar jag och du skrattar.


17/3



dina pupiller är stora och runda och jag drar med mina fingrar över dina läppar som är kalla och som har spruckit upp. jag drar med tungan över dom och känner en svag metallsmak sprida sig i munnen. det rinner tårar nerför dina kinder och dom faller ned på dina jeans och bildar ett blommönster och jag hör hur du snyftar fram ett förlåt och jag hör hur jag svarar aldrig och kysser dig.


och det ser ut som om det snöar men när jag kollar upp ser jag att det bara är magnoliaträdden som fäller sina blomblad och allt i världen är grå/silvrigt just då förutom magnoliasnön, prästkragarna på marken och dina ögon som är himmelsblå. jag ligger i din famn och dina händer leker med min ryggrad och jag säger att det är sent och att vi borde gå hem. när du inte inte reagerar förstår jag att jag inte sagt någonting förutom i mina tankar.

fukten från marken har trängt igenom mina jeans nu.


22/3



våra tungor brottas och du är tung och jag undrar för mig själv, är det här allt, är det de här som alla pratar om?



23/3



kaffet har kallnat sen längesen men jag dricker det ändå så att jag ska ha nåt att göra, någonstans att kolla för jag vågar inte hålla kvar din blick för länge. du ler ditt snea leende och frågar hur det var. jag rycker bara på axlarna och säger, du var där du borde veta. du blir tyst och båda sitter och kollar ner i sina kaffekoppar och jag känner känslan av att ha gjort något dumt i magen. jag känner hur du kollar upp och vilar din blick på min mun och du frågar om jag vill försöka igen. jag nickar och du tar min hand och leder in mig i rummet intill.


26/3


persiennerna är neddragna men ljus från gatulamporna tränger sig in ändå och skuggorna får dina ögonfransar att se ut som om de klättrar ner för dina kinder som spindlar. en bil slirar till utanför och du drar en djup suck men vaknar inte. jag drar med fingrarna över din mage som är rätt len med tanke på att du har killhud. du pratar i sömnen men alldeles för tyst för att jag ska kunna urskilja något. jag hör bara mitt namn.

jag tror nog inte jag vill veta ändå


31/3


jag kommer sakna dig