Hon liksom lyser i marsmörkret,
gör mig förvirrad och glad.
Hon lämnar sitt avtryck i månaden mars,
i luft som just hängts ut till vädring.

Jag fattar ingenting. Ler hjälplöst
mot barmarken, träden, aningen om värme.
Mars, gamle krigiske gud, lägger ned vapnen
down by the riverside. Jag fumlar med skärpan
och överexponerar igen.

Så törstar man efter begripliga bilder.
Stänger dörren för att framkalla och förstå,
dags att tända mörkrumshjärtats röda lampa.