Ibland blir jag bara så lyrisk, exalterad,
när jag ser hur alla böcker,
som jag så omsorgsfullt letat efter och valt ut, köpt för dyra pengar,
står och samlar damm i min bokhylla.

Jag blir glad av min samling med Ulf Lundell,
men jag kommer aldrig längre än till hälften trots allt.

Till sommaren, tänker jag.
Då ska alla böcker dammas av,
och deras innehåll avnjutas,
med den starkaste solen brännande mot mitt hår.

Böckerna glädjer mig fast det hela är ganska tragiskt.

Det är underligt.

Borde jag ha mer tid?