En gång i tiden var jag kär.
I unge, pigtjusaren Per.
Han charmade mig med billiga trick,
han lyckades i början,
men sen jag fick nog och gick.

En gång i tiden var jag kär.
I påfallande solbruna Per.
Muskler av stål, en hårdhudad en,
men det var allt han också hade,
så jag lämnade honom sen.

En gång i tiden var jag kär.
I språkligt, vältalige Per.
Han var icke få i orden, sa alla rätta ord,
tills hans fantasi rann ut,
och jag hoppade överbord.

En gång i tiden var jag kär.
I ensamme, allvarsamme Per.
Sa aldrig särskilt mycket, men var troget lojal,
dolde en mordlysten insida,
så att fly var mitt enda val.

En gång i tiden var jag kär.
I högt intellektuelle Per.
Att jag var kär och galen, han lätt räknade ut,
att han inte kände detsamma,
gav förhållandet ett slut.

En gång i tiden var jag kär.
I tråkigt nog, fascistiske Per.
Jag begrep aldrig varför jag inte fick en chans,
men upptäckte efter glåpord,
att färgen på min hud ej var lik hans.

En gång i tiden blev jag kär.
I gravt synskadade Per.
Den ende som såg mig för den jag verkligen var,
trodde aldrig det var sant,
men Per, han är min karl!