Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Till min bästa vän och syster genom kärlek, Alexandra.


Till dig

Skuggorna växer,
när solen går ner.

Och allting får törnen som
river
sliter
i mig

skymmer min väg

Stigarna försvinner,
ljuset tar slut

Mörkret stannar tiden, det
kväver
skrämmer
skadar mig

Skriken ekar i tystnaden,
är det så här det slutar?

en sång i natten

Ditt ljus, så starkt,
det bländar mig.

Jag kan andas igen

För hos dig är jag aldrig vilse


(Det är bara ord,
men det är allt jag kan ge dig.)




Fri vers av Vildros
Läst 196 gånger
Publicerad 2008-04-22 23:07



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Vildros