som stilettklackar i linoleumet lämnar ditt tillfredställda leende öppna sår i min hud

ordet
blöder svart från min tinning igen
ful fläck på lakanet orkar inte tvätta eller bädda om idag heller

svartvit bild av leendet
i motljus ett självporträtt
leendet
är skuggan.
jag den bleka effekten jag pantomimen.
testobjektet.

körsbärsfärgade läppglanset smakar inte läppglans inte körsbär
smakar plast
smakar svunna ord

målar långfingernaglarna svarta
de nådde alltid din kind
först
brändes
först
till skört kol

ditt leende kisande glädjeögon
stilettklacken mot bröstkorgen
gå på du bara
välsvarvade spiror är välkomna överallt.

alltid den som blev kvar
alltid

alltid unga änkan
hukar bakom det svarta floret
körsbärsröda läppar
svarta klackar
snorigt snörvlande i näsduken

läppstiftet smetas alltid
ut
alltid

då kyssen
nu handflatan
nu svidande röda ögat

röda svidande spår
överallt
i röda, röda parkettgolvet

inte kyssar bara
leenden
ser aldrig, aldrig, aldrig
leendet
bara den blottade tanden

målar läpparna till mogna körsbär

snälla någon bit tag i dem sluka dem svälj dem hela
men aldrig
mig

gå du
jag stannar kvar här

fula svarta fläcken på lakanet orkar jag inte gnugga bort bara
täcka över med hål
och kanske lite tjusig färg