Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

För jag vet. Ja, om jag vet.





Först smälter jag
som hett smör
i din armar

sedan förångas jag
försvinner in
i ensamheten

blir till regn
som faller över din axel
frossa slå in som vågor

det blir så kallt, så kallt
för jag vet
ja, om jag vet

när du är rätt, så rätt
då blir jag skärvor som skaver
krossat kristall, som bländar men skär

håll mig hårt om revbenen, så hårt
så att jag vet
att jag lever igen

jag faller samman
efter att ha fallit isär
och jag hoppas

kanske är det du
och bara du
som kan få solen att värma
mina ögonlock igen






















Fri vers av Plumflower
Läst 287 gånger och applåderad av 6 personer
Publicerad 2008-05-24 19:30



Bookmark and Share


  Michaela Dutius
Den svåra balansen mellan att ge sig hän och bevara sig själv upplever jag genom dina ord.
Mycket väl poetat!
2008-05-25

    Trast
Förlora sig i kärlek utan att förintas, kanske. Bra skrivet. Gripande.
2008-05-24
  > Nästa text
< Föregående

Plumflower