Förr, när du tittade på mig ömkande
när du var så insvep i din ljusa, rosa, äkliga värld
när du sa att det skulle bli bättre om du inte fanns i min värld,
\"det berodde inte på mig det var du\"
jag erkänner, jag höll på att gå sönder, jag trodde du var värdefull
jag förbannade din rygg när du vände bort...
Nu, när din äkliga rosa, ljusa värld har mörknat
när förbannelsen biter dig i byxbenen och slingrar sig längs din ryggrad
när du krälar i din ångest och hukar mot stormar...
Var det inte mitt skratt som ekar bakom hörnen? Svävade jag på svarta moln i din dröm? Får du huka för svarta vingslag över ditt huvud?
Jag bad skuggan smäda ditt namn och nu väser de åt dig.

Jag varnade dig...

Lek aldrig med en häxa, skulden är nu bara din.