Om människan är eget sentimental bland de levandes skara, är det en avart av vår inneboende längtan , beskriven av så många poeter?
Har du några fler exempel?

Längtan är vår arvedel... (Karlfeldt)

Jag längtar marken, jag längtar stenarna, där barn jag lekt
(Heidenstam)...

Jag längtar till Italien, Italiens sköna land, där små citroner gula, de växa uppå strand
(Birger Sjöberg)

Bort längtande vekhet ur sotiga bröst...

Till en vild och evig längtan föddes vi... (Dan Andesrson)

Vår längtan den vilar sin vinge... (Lagerkvist)