Jag går på ett golv av krossade drömmar
mina nakna fötter fulla av sår
sår som aldrig kan läkas med sömmar
det blir bara värre ju längre jag går
jag blickar frammåt men ser inget slut
bara skärvor så lång ögat når
nu är den kommen min sista minut

jag är inte längre rädd för döden
han kommmer befria mej från min plåga
han som hjälper mej i nöden
släcker nu min livets låga...