Jag vill ha den där inre skönheten
som inte går att knulla sig mätt på,
som fängslar och berör.

Jag vill inte bara ha fysisk åtrå,
och bli utnyttjad för att jag ser bra ut.
Jag vill känna den där känslan
av att älskas för den jag är,
och inte för den folk vill att jag ska vara.

Är det för mycket begärt?