Del 1

”Cassie.”
En av stenarna från grusgången studsade mot fönsterrutan.
”Cassie.” Ropade personen utanför ännu en gång och Cassandra Rivvers mumlade någonting ohörbart och drog kudden över huvudet.
”Cassie, vakna nu då.” Ropade personen utanför lite otåligt och kastade ännu en välriktad sten mot rutan.

Cassandra satte sig yrvaket upp och gnuggade sig trött i ögonen vart efter hon gäspade stort.
”Cassie, vakna nu, eller så hoppar jag över Diagongränden.” Muttrade den som stod där utanför lite surt och man kunde höra
Cassandra flög upp ur sängen och rusade fram till fönstret som hon slängde upp på vid gavel.
”Vad pratar du om Sirius Black, ställa in vårat bästismöte?” Ropade hon chokat ned till den svarthårige pojken som med ett flin lekandes på läpparna vände sig om mot henne.
”Tänkte väll att du skulle vakna till slut… jag går runt.” Informerade han och försvann runt husknuten.

Cassandra drog på sig ett par mörka mjukisyxor och en gul T-shirt innan hon rusade ned för trappen och in i det lilla köket där hennes mamma redan hade plocka fram frukost som hon trugade på Sirius, som med ett brett leende tog emot en skinksmörgås med onaturligt mycket smör på.
”Mamma, han har säkert redan ätit frukost.” Skrattade Cassandra och tog en ostmacka som riktigt låg och tiggde om att bli uppäten.
”Han får då inte mycket mat, han är ju smal så att det skriker om det.” Muttrade hennes mamma och log kärvänligt mot Sirius som med ett nöjt leende högg in på ännu en macka.

”Tack för frukosten, men vi måste gå nu för att hinna i tid.” Sade Cassandra då hon hade ätit upp frukosten och gav sin mor en snabb kyss på kinden innan hon stegade fram till spisen där hon tog en näve grönt pulver ifrån en av de gamla blomkrukorna och kastade in den i elden.
”Ja, tack för frukosten mrs Rivvers, det var väldigt gott.” Sade Sirius med ett stort leende och klev in i spisen där Cassandra redan hade försvunnit.

”Okej, vart börjar vi?” Frågade Sirius då de efter ett tag gick längst den myllriga gatan i Diagongränden och njöt av sommarvärmen som gassade ned på dem där de gick och såg sig omkring i skyltfönstren.
”Glassbaren?” Sade Cassandra hoppfullt och slickade sig ivrigt kring munnen.
”Så klart, att jag inte föreslog det.” Sade Sirius med en hungrig min och hon kunde inte låta bli att skratta.

Inne i den lilla serveringen var det fullt med Hogwarts elever som sträckte ut sig på sina stolar och skrattade med sina vänner.
Medan Sirius gick fram och beställde två stora chokladglassar så gick Cassandra ut till uteserveringen och satte sig ned vid ett av de vitmålade borden.
”Skulle inte Moony och Taggis komma?” Sade Sirius och såg förväntansfullt ned för gatan som myllrade av stressade häxor och trollkarlar som skulle passa på att handla under sommar rean.
”Jo, men du vet hur James är, han tar säkert tusen år på sig att hitta de perfekta kläderna som han kan imponera på Lily med, samtidigt som om han ser ut som om han inte brytt sig alls om vad han slängt på sig.” Sade Cassandra med ett litet flin och tog emot den stora chokladglassen som redan hade börjat smälta i den varma förmiddags solen.


Del 2

Sirius skrattade och satte sig ned på en av stolarna och hivade upp fötterna på bordet.
”Så, vad hade du tänkt göra efter att vi slukat våra stora chokladglassar, samtidigt som vi hoppas på att Jamiesöt inte ska se dem och ta dem ifrån oss?” Frågade han och kisade för att inte få solen i ögonen.
”Då hade jag nog tänkt,” Cassandra funderade ett tag ”försöka låsa in dig i ett av Gringotts valv och försäkra alferna om att inte släppa ut dig förens om 84 år.” Sade hon och flinade brett åt sitt eget påfund.

Sirius såg förolämpad ut och vickade oroväckande med glassen mot hennes ansikte, Cassandra spärrade upp ögonen och duckade hastigt då Sirius halvätna glass kom flygandes igenom luften, den missade henne med en hårsmån och träffade istället en pojke med svart rufsigt hår, glasögon och en mörkröd tröja.
Det glada flinet i pojkens ansikte försvann då han såg den stora chokladfläcken som bredde ut sig på tröjan och han stirrade som paralyserad på Sirius, som i sin tur gjorde allt för att inte börja skratta.

”Sirius Black, ser du vad du har gjort med min tröja?” Utbrast James Potter då han satte sig ned vid deras bord. ”Vet du hur lång tid det tog att bestämma kläder?”
Han försökte förtvivlat torka bort fläcken med en servett, men det gjorde den bara ännu större.
”Hrm, tusen år?” Sade Sirius och både han och Cassandra brast ut i gapskratt, James gav dem en förtretad blick men suckade sedan och slängde ifrån sig den nerkletade servetten.
”Visst, visst skratta ni bara.” Sade han surmulet och lade trotsigt armarna i kors och gav dem sin allra ledsnaste min.

”Men Jamiesöt, vi menade inte att vara taskiga… det var bara en rolig sak som vi sade för ett tag sedan…” Sade Cassandra då de hade lugnat ner sig lite och log uppmuntrande åt honom.
James gav henne en fundersam blick men sken sedan upp.
”Okej, jag tror dig, men nu vill jag ha en pistaschglass.” Sade James med en hungrig min och försvann in i glassbaren.
”Uäsch! Hur kan man gilla pistasch?” Utbrast Sirius och gjorde en äcklad grimas, Cassandra ryckte på axlarna.
”Ingen aning, men tydligen så gillar han det.” Sade hon och såg minst lika äcklad ut som honom.
”Trampe?”

Sirius vände sig om och sken upp då han såg den bruna kalufsen som tillhörde deras kompis Remus Lupin.
”Remi.” Utbrast han och slängde sig teatriskt i kompisens armar, vart efter han viftade med ögonfransarna som om han hade fått skräp i ögonen.
Remus skrattade bara och puttade ned honom på stolen igen vart efter han satte sig ned bredvid Cassandra.
”Peter kunde inte komma idag, det var någonting hans mamma ville ha hjälp med.” Sade han och såg halvt äcklad på den gröna glassen som James kom slickandes på.
”Synd, men vi håller fast vid planerna?” Frågade Cassandra ivrigt och de ljusbruna ögonen glimmade busigt där de skymtades bakom den mörkbruna luggen.
”Så klart, vi klarar oss utan Slingris, men lite knepigare blir det.” Sade Sirius och flinade brett.