ja, i barmhärtighetssystrarnas sällskap
kan jag andas ut
jag kan blomma och brinna
och glömma att nuet tar slut
de bäddar ned mig i bomull
och ler mot mig
milt varmt, och mjukt
när andra föraktar mig
och säger att jag är sjuk

de har de penslar
som kan locka fram min kulör
och arom som av många
betraktas som stank och odör
har du träffat dem
vet du hur underbart vackra de är
de som skänker mig tröst
när min synd gjort mig till solitär

de låg här bredvid mig
jag biktade mig som en bok
de bläddrade varsamt
och hävdade att jag var klok
mitt liv var ett löv
som en hård höst blåst bort
från dess träd
men de erbjöd mig vindskydd
och kärlek att skyla mig med

dessa sällsynta systrar
som sover så sött när jag går
bär våren i ögonen
sommarens vind i sitt hår
och jag kanske blir svartsjuk
om jag hör att du gjort ett besök
tror du du kan bli jag
är det inte ens värt ett försök
tror du du kan bli jag
är det inte ens värt ett försök

LARZ GUSTAFSSON

januari 2008