Jag önskar mig ett hjärta av frigolit
att lägga under kudden,
som kan hålla fast vid de drömmar jag vet
jag aldrig kommer nå.
som kan bulta när mitt inte håller för
det jag aldrig kommer få.

Jag vet inte vad man gör när man är tom...
jag vet inte vad man säger utan ord
och inte heller hur det är att ha
ett litet hjärta, som fyller en var dag.

Mina händer är till för att hållas
varför inte?
Varför är mina tomma när andras
fylls upp?
Varför går alla andra omkring och
förälskar sig?
&
Kommer jag någonsin finna
den rätta för mig?