så har jag blivit flykting här
uti min egen stad
jag flyr från dem som hatar mig
för att jag blivit glad
jag har för mycket liv i mig
och måste få mitt straff
jag spottar på din haschpipa
och i din vinkaraff
att ropa: "livet självt är nog!"
är inte populärt
det är ett stilbrott i vår tid
och kanske rent vulgärt

så har jag hamnat utanför
jag tror jag föddes där
en galen sorts romantiker
och revolutionär
man formas av sin omgivning
jag ville något mer
än följa flockens flackande
och alla dess manér
men vill man något helt unikt
så blir man genast dömd
och ändå är det ofta just
en sån som blir berömd

en flykt från glättig ytlighet
från jantes tunga ok
från den som tror han allting vet
och menar sig va klok
trots att hans värld begränsar sig
till skvallret som han hört
en flykt från gamla drömmar som
nån missunsam förstört
jag måste distansera mig
om jag ska närma mig
det är en märklig paradox
vars ljus kan värma dig

en sån som håller facklan högt
en som som vägrar smyga
blir inte särskilt omtyckt för
här premieras blyga
de där som alltid ligger lågt
långt bort från alla fronter
som sitter vackert
tassar tyst
och är som kameleonter
den ordningen är påtvingad
den ordningen ska störas
och om jag har en åsikt är
den till för den ska höras!

LARZ GUSTAFSSON 980921