Något stort är på väg, och jag känner det.
Vägarnas gång är kallad.
Låt solen breda ut sin utmärkelse.
Och låten hästen springa motsols.

Vägens gång skall nu förbli stabil.
Marken skall bli jordad
och detta skall återigen bli sedd.

Örnen skall flyga högt. Och grodan skall hoppa.
Bådas uppgång skall bemötas.
Och vi alla skall få ta del av deras möte.

Låt fiskarna få sjunga, och låt gräshopparen spela sin trudilutt.
Jag vill höra vart enda ljud och känna vart enda frekvens.

Gräsets strå, skall svikta tills den droppe av vatten når sin mitt.
Den skall speglas, och den skall förgynna den mark som bli berörd av dens tår. Låt marken få känna och låt den få levas på nytt.

Fötterna skall få bemöta den fuktighet marken bär på.
Tårna skall bli kittlad av gräsets strå. Jag vill leva, och jag vill känna,
Jag vill ha berörelsen från ögonblicket och glömma att jag hade ett liv, och en förfluten tid.

Det var det förflutna, och så med det futurum,
det som återstår är det stilla vatten, vi kallar presens.
Ögonblick, för ögonblick skall vi alla bemöta och värna om.


- Annina Koch