Jag,
liksom isberget
visar inte hela mitt väsen

Kanske först
vid sanningens minut
kommer slöjan att falla

En lindans på den tråd
som brister
när jag tvekar

I mörker
är tystnaden
bara ett sätt
att få tiden att gå

Och när himlens alla stjärnor
valt att falla

Kan jag bara hoppas
att de får vila
i frid