det står en man vid havet
det blåser i hans hår
han fylls av hopp och vemod
och sånger från i går
en opolerad vilde
i brand för romantik
för skönheten och konsten
för livsglädjens musik

och med vinden kom syréndoft
denna ljumma junikväll
naturens egen nardus, balsam
för en sliten, trött rebell
denna doft ska följa med mig
när syréner blommat ut
på min vandring mot en sommar utan slut

en man med många minnen
han vårdar mycket ömt
decennier har passerat
men han har inte glömt
vild längtan till brasilien
och flydda ungdomsår
en sammansatt person som
ser på hur tiden går

det har funnits dystra stunder
då ett mörker lägrat sig
grubblerier, tankefunder
som har attackerat mig
men på djupet finns en glädje
som jag är så tacksam för
ett silencium, en stillhet
där syréner aldrig dör

LARZ GUSTAFSSON 990621