Vem är du att ge vänliga råd,
när det är den vänskap vi har
som faktiskt plågar mig?

Vem är du att säga snälla saker,
när det är tack vare dig
som mitt hjärta gick i bitar?

Jag förstår det bara inte,
kommer nog aldrig att göra.
Varför lät du mig gå,
varför tog du inte chansen?
Jag gav ju den till dig.

Du och jag har ett förflutet.
Varje dag tänker jag på det,
undrar hur det skulle ha varit
om du hade gett mig chansen.

Vi är fortfarande vänner du och jag,
men det är inte utan att jag känner
hur mitt hjärta faller sönder.