På en armslängds avstånd är en känsla kedjad
för att alltid vara där och alltid nästan bita tag,
varje gång vi träffas och låtsas ha det bra.
I min djupaste vrå vet jag vad jag har att vänta,
din uppenbarelse kommer alltid tvinga mig att längta
varje gång vi delar på oss och jag måste låtsas vara lycklig.

Om jag var osynlig skulle jag alltid se dig,
om jag vågat följa dig när du trott mig borta.
När jag ser dig vara så vacker, ser dig vara så nära,
jag vill gråta varje gång jag inser att det aldrig kan gå.

Jag kommer aldrig få dig, du kan aldrig få mig.
Världen har sagt oss att det aldrig kommer,
för det finns andra kärlekar som är mycket starkare
men jag vet att vad jag känner för dig gör ont ändå.
Om jag hade chansen skulle jag inte ta den,
men om jag hade blivit tvungen
hade jag njutit av varje sekund.