ska jag komma med min rosafärgade pincett
och dra bort alla dina skuldbeklädda hårstrån?

om du vill så jag jag låta din önskan slå in.

jag vet att det kan vara svårt
men undertiden kan du titta på
regnbågen och le,
den är faktiskt vacker

när jag har tagit dina hårstrån ska jag
kyssa dig tills du går sönder
och faller ner i min såriga famn.
jag vet att du vill.
du har bara inte sett den där
prickiga segelbåten.
segelbåten som seglar för sorgen.

du vill veta vart den finns
men jag säger NEJ.
det är inte meningen.
det är inte meningen att man ska veta.
inte precis i alla fall.
den är med dig hela tiden,
väntar på att än en gång tyngas ner
av dina sorger.

åh prickiga segelbåt,
ta min olycka
och sorg.
segla långt härifrån och kom tillbaka
när jag kallar.
släpp sorgen fri och låt den dansande
försvinna upp bland molnen.

det gör ingenting för här regnar det ändå alltid.

det regnar fast jag har en rosafärgad pincett
med dina skuldbeklädda hår.