först ut att känna tomhetshålet var jag.

det var som när jag fick tennisbollen i huvudet.
den kom från niclas.
det gjorde ont.

det här gör också ont.

den outhärliga smärtan försvann
kommer den här också göra det?
Kommer den ätas upp av tidens
äckligt randiga maskar?

sedan var det din tur att falla
falla ner till samma djupa hål

dina framtidsdrömmar med den guldlockiga pojken klipptes av
med en stor röd sax
fyra dagar fyllda med dans bland såpbubblor och regnbågar
var det enda du fick.

räckte det?
NEJ
(såpbubblorna hann inte ens spräckas)

du gick sönder innan

jag vet hur du känner.
vi kan prata
vi kan blåsa nya såpbubblor
skapa nya regnbågar

om ett tag

bland tårar och ärr kom nummer 3.
du ringde
jag förstod

jag vill trösta
jag vill hjälpa

men kan jag?
jag är ju själv trasig.

allt kommer bli bra
(förlåt för att jag ljuger)

systrar jag ska trösta, jag ska hjälpa.

våra ansikten ska byggas upp av en fejkad fasad
(i alla fall tills såren är läkta)
undertiden ska jag måla på våra hjärtekrossare.

med lyckofärg och framtidspärlor.