jag går här i min stad
och sommarvindar leker
i brynäsgatans trädkronor
och hår som nyss klippts kort
längs husfasaders tegel
sommarsolen steker
den gula rosen på mitt bord
kan aldrig vissna bort
på stortorget går folk
som lockas av kommersen
och andra bara sitter
för att växla några ord
polisen rullar in
då gömmer djupman bärsen
själv är jag så berusad
man kan bli på denna jord
men ej av alkohol
jag nyttjar inte sådan
jag fylls av verklig lycka
då jag tänker på en vän
som gav mig denna ros
så underbar att skåda
naturligt vacker är min ros
precis som givaren

LARZ GUSTAFSSON

080731