Jag öppnar
dörren redo
att gå ut...

men där på
trappen
ser jag så

snigeln
som i sakta
mak tagit
sig fram
längs vägen
bit för bit...

snigeln
bär med
sig sitt
alldeles
egna hus...

när regnets
droppar faller
eller i solens
starka ljus...

kryper den
in i sin
alldeles
egna lugna
lilla vrå....
så att
faran den
inte behöver nå...

snigeln är
rädd om
sitt alldeles
egna hus....

080810