Jag kommer aldrig låta mina drömmars båt krocka med vanemässighetens isberg. Man ska tillåta sina drömmar att flyga och segla fram, inte låta dem sjunka. Fjärilar hör inte hemma i nät.

Ibland känner jag mig som en stor hög med vrakdelar som formats till ett hjärta. Det är då jag känner som starkast. Det är också då jag inser att det inte skulle spela någon roll om jag krockade med vanemässighetens isberg. Vrakdelarna skulle omformas till ett stort rött hjärta, för jag har inte ett likgiltigt ben i kroppen. Man kan säga vad man vill om mig, men jag har inte ett likgiltigt ben i kroppen. Och det är jag stolt över.