du går från klarhet till klarhet
du sprider ut bitar av dig själv i ett pärlregn över hela stan
alla klubbar

och alla kan få dig
men ingen vill ha dig

du bär ditt hjärta på tröjärmen

du försöker verkligen
verkligen vara någon
som någon annan vill ha
som man kommer ihåg

på dansgolvet drunknar du bland de andras kroppar
luften räcker inte till mer än ett försvar

och du blir hemma,
alltid hemma till slut i din stora tomma säng
och du kan dela den med tio män, tjugo

men när mörkret sänker sig och kylan kryper närmare
är det så klart att

ingen har lust att rädda dig nu