Umbärlig är jag - men härlig!

Och som människa besvärlig.

Måste känna mig förstådd.

Vill ej känna mig försmådd.

Sänder ständiga signaler

fyller noggrant de journaler

som kan visa vem jag är.

Skapar mig en trygghet där.

Småler sedan när i köket

jag tar hand om middagsstöket:

Lax i gräddsås med banan,

currykryddad, god som fan.

Slumrar oftast lugn och trygg

på min ålderstigna rygg.

Vaknar tidigt för att skåda

dagstidning i vår brevlåda.

Kollar in vilka som lämnat

jordelivet. Har man ämnat

mig en hyfsad nekrolog

njuter jag av min prolog.

Innan jag får koll på saken

och förstår att jag är vaken!

Fattar plötsligt, explosiv:

Gubbstrutt? Visst, men full av liv!