Månen vandrar

och jag står här

kall och frusen

i all misär.

Känner du sorgen

och världens nöd

all livets fruktan

med blod och död?

Kan väl du bota

sjukdom och plåga

och ge en fattig

en livets låga

Jag kan det ej,

men kan du säg

i svält och hunger

ge mat och mättnad

och till en orolig

rohet och lättnad

Jag kan ej hjälpa

all gudars svek

så sluta stirra

så vit och blek.