Äntligen så ser jag klart... det här är sant!

Jag ska inte spela med i den där förbannade förljugna "pjäsen" igen!

Den rollen gör mej sjuk, för hela skådespelet är sjukt.

Jag måste kunna stå emot, säja ifrån... men det har jag intalat mej så många gånger förr... Det är en sömn vi spelar med i... Och de allra flesta märker inte ens att de sover, vill inte erkänna det... Fy fan vad tragiskt!

Det är så svårt att stå emot... att dras ner i det förödmjukande hjulspåret, det är så uppkört... Det är som en stark drog.
Den som inte tar drogen, anses som abnormal och underlig.