starka lysrörslampor
i vita sanningsögon
ingenting kan ta tillbaka de förlorade sekunderna nu
ingenting kan göra smärtan mjuk

jag förstår
jag säger inte orden,
för jag förstår inte
jag har aldrig gått igenom något så hemskt
aldrig behövt uppleva smärtan
jag förstår inte,
men jag kan tänka mig

i det vita ljusets sken
jag kan tänka mig hur fasader spricker
hur golvet rämnar och rasar
hur varje andetag är en kämpan om att överleva

jag kan tänka mig hur det känns
att plötsligt stå ensam kvar
på klippans brant
när resten av världen har fallit samman

jag kan tänka mig hur livet svider
hur allting påminner
och fördjupar saknaden
jag kan tänka mig, men jag förstår inte

jag kommer aldrig någonsin att förstå vad du känner
där du står under starka lysrörslampor

men jag kommer alltid att finnas där, nära dig
precis som han gör
trots att vår fysiska existens
är långt bortom.