Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
trädmannen är ett väsen med tusen tankar och med en egen röst i tiden


trädmannen

Vem är jag som väcker tanken?
har jag ens en röst?
Jag hör mina egna fotsteg
och jag känner kölden från berget
när jag lägger min hand där

Jag, ett väsen med tusen tankar
som har tänkts i tusen år
Är min röst möjlig att urskilja
i bruset av tiden?

Människan flyter som en ström i ett jordskred
det ser jag
Hur ska jag som inte ens är född ur en människa
få världen att lyssna till sin egen röst?

Viljan att berätta föddes ur en vårflod som plötsligt
var full av tankar
som inte hade sitt ursprung i något mänskligt

Något har skapats ur intet
för att förgöra sig självt
ett läte uppstod för att visa vägen
för tystnaden

När jag förstod att jag hade börjat tala
viskade plötsligt hela skogen
löften om ett nytt liv




Fri vers av anna j svallin
Läst 323 gånger och applåderad av 2 personer
Publicerad 2008-09-06 19:37



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

anna j svallin