Jag vet verkligen inte
Hur någon som du
Skulle någonsin
Kunna tycka ens lite om

En ingen som jag,
Med massa
Fett och ärr och
Även några få sår

[En massa dumheter,
Misstag.]

Är rädd
Att när du ser mig
Ska gömma dig
Och hoppas att
Jag inte såg dig först

[För vem vill ha en splittrad själ efter sig,
En social katastrof?]

Du säger att
Du tycker om
Det du sett
Men du har inte sett mig
På hur länge som helst

[En hel evighet,
I mörker och rakbladsvassa kanter,
Innan tiden stannade fanns vi.]

Och jag kan inte förstå
Greppa,
Något som tanken
Att ens drömma
Om din kyss

[För du skulle såra mig
Så djupt att det hade behövt sys
Om du lämnat mig nu]