Ett skrik hörs långt borta.
Men jag hör även hur skriket närmar sig mitt öra.
Vart kommer det ifrån?

Vem ropar till mig och varför?
Skriket låter förvirrande som att de inte vet vart de ska ta vägen.
Som att den inte vet vilken väg som är bäst för den att höras på.

En märklig känsla ilar i min mage, en känsla av obehag och sorgsenhet.
Det svåra är att sätta fingret på varför denna intensiva känsla befinner sig inuti min mage.

En lång rysning vandra längs min rygg och når sedan svanken.
Då ilar de till i magen än värre än förut.

Nu tystnar rösten.

Inte ett knyst hör jag.
Det är som att något fått rösten att ge upp hoppet om att höras.

Kvävde någon denna röst detta skrik och vem i såfall vem kan ha gjort något sådant?


Du säger mitt inre ändast du och ingen annan.

Du valde att inte lyssna du valde att inte känna.
Du valde att ignorera.

Hur kunde du välja att strunta i din inre röst.

Denna röst bor inom alla människor.

Känn den hör den låt den tala till dig, var inte rädd för den.

Ändast du kan svara den.

Det är så man tar kontakt med det omedvetna!


För det finns och det bor inom dig vare sig du vill det eller ej.