Jag räknas till dem som lagts i graven


jag multnar bland de döda, likt de fallna som vilar i graven

dessa som Du inte längre minns

de som är avskurna från dig

tung vilar Din vrede på mig

Du har drivit bort mina förtrogna

jag är inspärrad, kan inte komma ut

Varje dag ropar jag till dig Herre, jag sträckar mina händer mot dig

mitt lidande gör blicken skum

Från min ungdom var jag plågad intill döden

Du fyller mig med skräck

min kraft är slut

Talar man i graven om Din godhet, i avgrunden om Din trofasthet?

blir Dina under kända i mörkret, Din rättfärdighet i glömskans land?

Herre var är nu Din nåd från förr?