Fasaden jag har byggt upp,
har börjat falla.
Hoppas det inte är en gång för alla.
För om jag inte håller mig stark,
då faller vi alla.
Mina axlar börjar bli tunga,
men allt ansvar,
är min skuld.
Till er.
Jag vill ge allt tillbaka.
Jag får inte falla.

Och muren, mot mörkret. Mina demoner,
börjar gå sönder.
Och jag vet att om jag faller,
kommer ni krossas,
där under.

Om sjukdomen får mig en gång till,
vet jag att jag inte kommer orka ta mig upp.
Kraften & orken,
börjar ta slut.
Och,
det är även då mitt liv
får sitt slut.
Jag behöver bara en väg ut.

Kroppen är tung att bära,
benen ger vika.
Jag vill bara skrika.. ,
för Sorgstenen i magen växer sig större.
Känns som oro,
fast större.
Det har börjat växa sig mäktigare,
och det börjar kännas även vid mitt bröst.
Snälla, ängel
ge mig tröst?

Jag känner att fasaden,
och muren ,
mitt försvar.. Är sönder.
Jag känner mig svag,
och klen.
Min kropp,
mitt sinne,
min själ
orkar inte mycket mer.

Och allt jag behöver är egentligen bara någon att luta mig emot.
Men ni väljer att varken se,
eller höra.