där går hon
flickan som ingen saknar
med det röda håret blossande som eldslågor i vinden

hennes mascarablick
flyr ut över stormande hav
desperat att finna en tröstande punkt
men tankarna förblir tomma

drömmarna är längesedan förbrukade
hon minns dem knappt
blott ett tomt skal är hon
en ekande ensamhet
i en mager kropp

barfota

ögon som sett allt för mycket
har hon
flickan som ingen saknar