Tänk ibland känns livet så meningslöst tomt,
ensamt trots att man har vänner och en älskande.

Varför undrar man?
Varför kan inte jag vara glad och lycklig?

Jag har ju det man kan önska!
Men inuti min själ känns allt så tomt,
tomt på känslor från mig själv.

Jag har tagit många smällar här i livet kanske för många?

Min själ har blivit så hård och jag känner mig aldrig
säker på något för jag vet att nästa dag kanske
jag inte har kvar.

För ett par månader sen fanns det ett underbart ljus i
mej som jag verkligen trodde skulle få lysa i mej
nu hade lyckan kommit till mej.

Men ljuset blåstes ut det blev svart och tomt,
den sista gnutta av hopp togs i från mej.

Jag kommer fortfarande existera men min själ
kommer alltid att vara tom och kall,
om inte just du tänder ljuset igen..