Stockholm,
du -
skugglik, skugglik,
ostridbar.

En fjäril längs ett ljus
längs asfalt och is
på vägen mot glanslös.
Huvudsaken är att hägras,
ett öde som väntar
i mitten av din virvel.

Du har en tunnel med ljus i fjärran
fylld av livligt, livligt blod;
viljelösa marionetter av vansinnig viljelös fågelinfluensa dansar på väg mot mot förarhytten finfördelas avfallskvarn (snabbt, snabbt, snabbt är ljuset, ljudet och det blir aldrig så tyst, så livfullt som när fåglar dör).

En sinnessjuk matsmältning,
så rogivande.

Du är en värld av hemlighet och skuggor
med ensamhet i mörka plexiglasskivor att se ut genom.

Vingslag,
visslande, piskande, gnisslande
tiotusen fåglar brinner.

Det ligger glödpaket längs gatorna,
hundrafemtio drömmare ville leka med liv och eld
i en stad av is.

(Vingslag, vingslag)
Jag står vid korsningen och letar efter fjärilen i fjärran
men din luft är vansinne
och jag driver bort i en storm av alkohol, ansvar och andetag.