I sovrummet på källarvåningen i sommarhuset
ligger pojken kravlandes i sin utmattning, i
gränstrakterna till psykos, yr & hjälplös.
Kusinen vaknar & går upp till den övriga släkten.
Pojken vet inte vad han ska göra, har ingen att gå till.
Hans mamma kommer ner med en näve mediciner
& vitaminer, men låtsas som ingenting.
Han funderar på att försöka ta sej ner till sjön
& dränka sej, men han är så matt & yr att han inte kan,
famlar efter tappad medicin på golvet, allting gungar,
& han är sjösjuk av övergivenhet.
Han hör dom däruppe, men ingen tycks sakna honom.
Det här kanske är straffet för nåt dumt jag gjort,
tänker han & försöker bara sova, men allt snurrar.