Nu hade pojken fått nog av dysfunktionens terror.
Var så förtvivlad av befinna sej i demonernas dimma.
Så han snodde den avstängda mammans sherry,
söp sej full, & hittade också några stesolid
som han svalde & alla sina smärtor.
Han tog cykeln till utkanten av stan, till tågspåret.
Han ville bli överkörd av ett X~2000, rullade in
sej i en matta och väntade, men inget tåg kom.
Det var stopp på all tågtrafik, & polisen kom &
tog hand om honom, körde honom till barnpsyk.
Där fick han äntligen bli sedd & förstådd.
Han fick så småningom bo i en fosterfamilj
i vars hem han kunde urskilja änglar om natten.