den lesbiska flickan på bussen

är vacker som få

en flicka jag inte alls bör

fästa ögonen på

nu sitter hon där och är fin

så jag tittar ändå

min höst är så grå och

min omvärld kan aldrig förstå

en god vän kan springa iväg

lika fort som den kom

det finns faktiskt ingen jag tillåts

att riktigt rå om

jag har mina sidor

men är ingen säkerhetsrisk

och var finns det nån

som kan räknas som fullständigt frisk?

en del tar till flaskan

och offrar sitt liv för en myt

en del gör revolverduell

av en löjlig dispyt

jag glider mot stupet

och vägen tillbaka känns stängd

jag måste nog slukas

av sanningen som blev förträngd

LARZ GUSTAFSSON  29/10 2008