du spelade en melodi för mig
så vacker som få
med ditt piano i trä

du gav mig lycka och värme
och du visste
hur du skulle ge mig mer
av det goda här i livet

det var en underbar tid
som vi fick tillsammans
men allt stämde inte till fullo
det fanns något där långt inne
som inte var som det skulle

en smärta som få känner till
känslor som aldrig kunde bli ord
förståelselöst utan genomgång

jag ville finnas där,
ville alltid finnas som tröst
och jag gjorde så gott jag kunde

jag visste inte om allt någonsin
skulle bli bra
men jag hoppades på att du skulle slippa
dina bojor, bli fri och lycklig.

jag vågade inte hålla din hand
in i det sista,
men jag satt där.
timme ut, timme in
tills du ej längre andades...