står under himmel blå
i vind så frisk men mild
står och ser människor
som vandrar i min bild
med klippfast visshet
i en tid av ovisshet
nu föreställer jag
en skapande poet

det droppar från vårt tak
och fågelkvitter hörs
mitt enkla sovgemak
där planer genomförs
fylls av den vårluft
jag så gärna släpper in
står slukad av aptit
i en ny dag som är min

alptoppens edelweiss
kastar skuggor ända hitned
ned till mitt örnnäste
jag får aldrig vara ifred
det finns en högre rymd
vars impulser slår som en lo
naturens lag är grym
och besegras endast av tro

LARZ GUSTAFSSON 080327