För det är de jag inte kan uttrycka med ord, som jag uttrycker i skrift. Det är alla tunga tankar, alla tomma skrik och alla torra tårar som beskriver. Men jag vet inte än vad det är som behövs förklaras.

Där mina tankar blir till ord.


Där alla sårande tankar, alla ekande skrik och alla tårar som aldrig vill sluta rinna som beskriver allting, som beskriver alla känslor. Som beskriver det som inte behövs förklaras.

Där mina tankar blir till ord.


Om jag kunde tro, om jag kunde leva, om jag kunde. Om jag bara kunde. De där undanstoppade känslorna, bortglömda tankar, livlösa skrik och alla tårar som vägrar komma fram. För det är de jag inte kan uttrycka med ord, som jag uttrycker i skrift och det är där alla mina tankar blir till ord.



Men jag vet inte vad som behövs förklaras, kanske jag inte behöver förklara. Kanske jag inte behöver. Kanske mina tankar inte behöver bli till ord.










Världen rasar samman och där står du,
alltid lika fin.