fyll mig med så mycket kärlek

att jag inte är känslig

fyll med mig så mycket kärlek

att jag inte är sårbar

fyll med mig så mycket kärlek

att jag blir mera mänsklig

inte bara ilsket skäller

som en galen gårdvar

smek mig med så mycket ömhet

att jag övertygas

om att det finns plats för någon

utan självrespekt

att jag kan få visa hjälplöshet

utan att blygas

så att jag kan ta emot

men inte kräva fräckt

självkänslan är minimal

ja, kanske utraderad

självföraktet visar vägen

ut i öknens sand

längtan är väl maximal

men inte utagerad

är det konstigt att

man längtar bort

nån gång ibland...?

LARZ GUSTAFSSON   081111