hösteftermiddag med rosa moln

och nya förhoppningar

avlövat, kyligt och halvskumt

jag hörde marc bolans gitarr

en svartklädd man på en busshållplats

ser tillbaks på sitt liv och minns

han har varit med om för lite

i förhållande till allt som finns

timmarna kommer

och timmarna flyr

det kunde ha blivit

ett äventyr

så mycket som jag ville se

men nu känns alltihop passé

mannen känner sig sentimental

och tänker på ditt & datt

ännu en hösteftermiddag

en kväll och en tv-natt

så kommer då drömmen

som aldrig har dött

drömmen om att bli berömd

den slår aldrig in och istället

blir det till att känna sig dömd

bortom sätra, bortom gävle stad

ligger möjligheterna

utanför den givna ramen

snurrar popplaneterna

vägen dit är väldigt krokig och lång

och den kan han aldrig gå

så nu står han här svartklädd

och känner sig tämligen blå

LARZ GUSTAFSSON   15/11 2008  Och nu, originaltexten:

EN VÅRKVÄLL I TIDEN

ännu en vårkväll med rosa moln

och brustna förhoppningar

vårvindar, längtan och vemod

och tonerna av en gitarr

en ensam man på en busshållplats

ser tillbaks på sitt liv och ler

han har varit med om så mycket

och ska vara med om mycket mer

timmarna kommer

och timmarna flyr

men varje dag är ett äventyr

så mycket återstår att se

innan din livstid är passé

mannen känner sig sentimental

och tänker på ditt & datt

ännu en känslofylld vårkväll

och ännu en ensam natt

så kommer då drömmen

som aldrig vill dö

drömmen om att bli nåt stort

att göra succé inför alla

och det hela ska helst gå fort

bortom husen och fabrikerna

finns nåt eftersträvansvärt

nåt som injagar livstro

nåt han anser vara primärt

vägen dit är både krokig och smal

och knappast rosenbeströdd

ändå vädrar han lycka

och gläds över att han blev född

LARZ GUSTAFSSON (a k a Zluggo Pop) 1980

Musik: Perra Isaksson, Bizex-B